26 december:

Så vaknade vi i semesterparadiset Varadero. Vi sov ut ganska länge eftersom vi hade ett möte med El Corte Ingles representant kl 10.45. En ovanligt korkad tid förresten, om vi ville göra en utflykt så hade ju nästan halva dagen gått redan.
I och för sig så var det just de avslutande dagarna i Varadero vi hade sett fram emot under den jobbiga hösten, att få slappa lite och inte göra någonting nyttigt ;o)

Vi åkte ner till samma bufférestaurang som vi käkade middag på igår, för där serverades frukosten. Även här fanns "tortillamakare", till och med två stycken. De stekte ägg och fixade omeletter, dock utan någon större inspiration. Överhuvudtaget märktes det skillnad mellan personalen i servicenäringen i Varadero och i Havanna. Man tycker att personalen här, om någonstans, borde vara medvetna om att västerländska turister lämnar dricks efter prestation. Men alla priser i semesterparadiset Varadero är bestämda av staten, så även servicepersonalens löner. Varför anstränga sig om man får en garanterad lön varje månad?

Efter frukosten träffade vi resebyrårepresentanten. Även här märkte vi skillnad mot kollegan i Havanna. Utan någon större entusiasm upplyste han oss först och främst om återresan den 28 december. Det var viktigt att vi sparade 25 dollar per person för den obligatoriska flygplatsskatten. Utan den får man inte lämna landet. Kl 17.00 på söndagen skulle vi bli hämtade för avfärd mot flygplatsen.


En vacker överaskning
När vi kom upp på hotellrummet igen efter mötet fann vi en spännande kreation på sängen. En av våra badhandukar var formad som ett vackert hjärta. Eller kanske det skall föreställa svanar?

Bredvid hjärtat (svanarna) låg det en lapp: "Les deseo una feliz estancia. Su camarera Julia" - Jag önskar er en trevlig vistelse. Er städerska Julia.
Julia var nog nästan det enda undantaget när det gällde servicepersonalens oberörda eller sura miner. Precis som i Havanna lade vi en dollar på huvudkudden varje dag för hotellstädningen istället för att lägga dricks när man lämnar. Det är ett bra trix om du inte vill hitta din badhanduk i en hög på golvet där du lämnade den sist. Julia sken alltid upp som en sol när hon såg oss.

Stranden nästa
Så var det dags för ett besök på playan.
Trots att december är månaden med minst nederbörd så fanns det mörka, oroväckande moln på himlen och då och då kom det några droppar.

Jag låg och fnissade högt för mig själv under en parasoll (som de på fotona). Det var ganska komiskt att se turisternas intensiva kamp för att lapa sol, så fort det kom några droppar påbörjades en febril aktivitet för att skydda sig, solstolarna släpades fram och tillbaka i takt med att regnmolnen drog förbi.
Jag har sedan länge lagt av med att ligga och pressa i solen. Jag är så bortskämd med sol sedan 10 år i Spanien, så jag bryr mig inte.

Efter ett par timmar så var det tid för lunch.
Vi hade redan tröttnat på bufférestaurangen och beslutade oss därför att prova hotellets barbeque som låg vid en av poolerna.
Snacka om att vi hade tur. Så fort vi hade satt oss ner under tak så föll regnet som spön i backen!
Efter två timmar när vi hade käkat klart så upphörde det. Vi gick in i hotellts foajé och satte oss sedan i baren. Dags för en daquiri till maken och en mojito för undertecknad.

Kvällens höjdpunkt - Fidels tal
Även idag tog vi ett par timmars siesta.
När vi vaknade till så var det dags för kvällens höjdpunkt, att knäppa på en av kubas statliga tv-kanaler, "CubaVisión". Om sanningen skall fram så tycker jag nästan att Fidels tal var det roligaste nöjet i Varadero.

Dagens tal handlade bl a om internet. "Interné, interné - ¿por qué?, ¿para qué"?, (internet - varför det?, till vad?) utropade Fidel ett flertal gånger med sin spanska dialekt som talas i Latinamerika (man sväljer ofta sista bokstaven i orden). Han gestikulerade vilt med armarna och jag vet inte hur många gånger som han hytte med pekfingret åt åhörarna.

Han hade ingen som helst förståelse för varför kubanerna ville ha internet och framför allt inte till vad det skulle användas. De två statliga tv-kanalerna uppfyllde minsann alla kraven på informationsbehov och fyllde sin roll i att upplysa människorna. Nej, ett world wide web är väl kanske inte så lämpligt om man vill hålla fast vid sin kommunistiska ideologi.

Fidel älskar tv och det är ett medium som han behärskar till fullo. Han är en fantastisk talare om man bortser från innehållet förstås. Att kunna tala under lång tid och rabbla upp en imponerande mängd statistik utan fusklapp är otroligt. Däremot har han ett litet anteckningsblock framför sig där han noterar alla siffrorna han nämner. Det är inte konstigt att han i folkmun ibland skämtsamt kallas för tevens testbild eller skärmsläckare ;o)

På sitt kontor lär han alltid ha tv:n igång och oftast är det CNN som står på i bakgrunden. Han är mycket noga att följa upp vad som händer i världen genom sina direktuppkopplade datorer. Det finns ju vissa priviligierade som har internet på Kuba ;o)

Ps) Jag är medveten om att det kan bryta mot upphovsrättsreglerna att ta foton på ett tv-program. Eftersom Kuba inte har skrivit på Bernkonventionen och står utanför de internationella copyright-reglerna så chansar jag.

Internet - endast för de priviligierade
När det gäller internet så hade vi ju förmånen att ha tillgång till två uppkopplade terminaler på vårt hotell i Havanna. Eftersom det var hutlöst dyrt så utnyttjade vi dock inte tillfället. Att kunna surfa på internet är få förunnat. Några andra större hotell i huvudstaden erbjuder samma tjänst, fast kubaner göre sig icke besvär, de är portade. Däremot används e-mail i ökad omfattning i landet, framför allt på kontor. En bidragande orsak är säkert den katastrofala postgången.

I en av mina guideböcker (TimeOut Guide - Havana & the best of Cuba, från år 2001) så lär det finnas ett internetcafé öppet för allmänheten i Havanna. "Cibercafé Capitolio" har sju datorer och på grund av den stora efterfrågan så får man vara beredd på att köa. Priset för att surfa är 5 amerikanska dollar i timmen. Vilken kuban har råd med det? Nu trycktes boken 2001 och det kan hända att utvecklingen gått lite framåt sen dess.

En orsak till att internet är dåligt utvecklat, om man bortser från Fidels och det kommunistiska partiets avståndstagande, är säkert det dåliga telenätet. Det statliga telecombolaget "Etecsa", håller dock på att genomföra ett moderniseringsprogram för att utveckla landets kommunikationer.

Middag och flamenco
Så var det dags att få något i magen igen. Egentligen var vi inte speciellt hungriga, men vi måste ju fördriva tiden med något.
Utrustade med våra kuponger testade vi nästa restaurang på hotellet. Här fanns det en a la carte-meny och vi valde någonting lättare. De 20 dollarna per person räckte inte till speciellt mycket mat, så det var ju tur att vi inte kände någon speciell hunger. Hotellet ville nog helst att man skulle käka buffé varje kväll. Maten var det inget fel på i alla fall.

Precis som igår tittade vi på dagens spektakel i hotellfoajén innan det var dags att gå upp på rummet och lägga sig. Idag var det hetsiga, spanska rytmer med flamencodans och sång, intensiva handklappningar och fotstamp, ackompanjerat av klapprandet med kastanjetter. Det kändes nästan som vi hade förflyttat oss till Andalusien. Gruppen som uppträde var dock kubansk och var riktigt duktiga.